I klimatdebattens följd tittar allt fler på vad de kan göra för att minska sina utsläpp. Villaägarna har slutat elda olja, miljöbilsförsäljningen slår alla förväntningar och satsningar på framförallt biogas ger hopp om framtiden. Det är precis den utveckling vi behöver. Samtidigt tas tyvärr stora steg i motsatt riktning. Som många vet planeras det för ett fossilgaseldat verk i Malmö. Detta kommer ensamt att öka utsläppen av koldioxid mer än den minskning som har åstadkommits under åren 1990-2004.
Det var i mars 2005 som socialdemokraterna, vänsterpartiet och kristdemokraterna röstade för förslaget och argumenterade då för att det nya naturgasverket skulle medverka till att kolkraften konkurrerades ut. Tvärtom fortsätter utbyggnaden av kolkraft i Europa.
Att stoppa långtgående planer och ta tillbaka ett politiskt beslut är givetvis svårt. Det finns dock goda argument att göra så i detta fall. Den fördelningsplan för utsläppsrätter som EU-kommissionen presenterat innebär en minskning för Sveriges del på 8,4 % och måste ses under nya omständigheter. Dessutom finns inte behovet av ett naturgasverk, varken för el- eller värmeförsörjning. De positiva effekterna på elnätet som verket kan bidra med motiverar inte de höga utsläppen.
Regeringen arbetar för närvarande med att fördela de utsläpp om 22,8 miljoner ton koldioxid som Sverige fått tilldelat. Miljöminister Andreas Carlgren har sagt att han ska vara ”särskilt restriktiv för energisektorn”. För miljöministern kan det inte vara lätt att få in ytterligare 1,4 miljoner ton koldioxid som naturgasverket kräver ska få släppas ut. Det finns dock ett enkelt sätt att hantera detta på.
Handeln med utsläppsrättigheter innebär att Sverige har ett tydligt tak på hur mycket koldioxid som får släppas ut inom landets gränser. Det betyder att utsläpp på ena hållet tvingar fram besparingar på annat håll. När Öresundsverket startar ska motsvarande mängd sparas av en annan verksamhet. Ett rimligt alternativ är att inte tilldela Öresundsverket några utsläppsrätter över huvud taget.
Allt annat vore att gasa och bromsa samtidigt, vilket är en mycket dyr strategi. Detta kommer produktionsanläggningarna som får krav på sig att minska utsläppen hålla med om. Varför ska den ena tillåtas göra vinst på att släppa ut kolioxid samtidigt som den andre tvingas investera för att minska sina utsläpp?
De riktlinjer som regeringen fastställt, för fördelningen av utsläppsrättigheter, har slagit fast att basindustrin ska prioriteras först, därefter industrin i allmänhet och till sist el och värme. Detta är helt rimliga prioriteringar sett utifrån miljö- och sysselsättningsperspektiv. El och värme behöver inte använda fossila bränslen alls. Klimatfrågan kräver konsekvens och tydlighet: utsläppen av koldioxid måste minska i alla sektorer. Det första rimliga steget är att stoppa nyinvesteringar i den teknik vi lämnar bakom oss. Miljöpartiet och Nya moderaterna i Malmö hyser därför ett stort hopp till miljöministern om att han håller sitt löfte att vara särskilt restriktiv för energisektorn. Planerna på Öresundverket bör stoppas helt.
Sep 3, 2007
Replik: Stoppa naturgasverket
Ett enkelt faktum: Eldar man mer fossila bränslen så släpps mer koldioxid ut.
Lars Frithiof, VD för Eon, försöker i sin replik att modifiera denna sanning med falsk matematik.
Eldas mer fossil gas i Malmö ger det mer koldioxidutsläpp från Sverige. Detta går tvärtemot vad riksdagen beslutade 1988, 1993, 2002 och 2006. Fritiof hävdar att deras verk indirekt minskar koldioxidutsläppen i Europa genom att ersätta kolkraften. Det kan han knappast veta. Vilka verk ska Fritiof lägga ner i så fall? Trenden är att elanvändningen ligger stabilt medan produktionen ökar, vilket gör Sverige till nettoexportör av el. Att ”Eon tar ansvar för elförsörjningen” är trevligt men det behövs inte!
All svensk fossilgas importeras från Danmark. Ska någon ersätta kolkraft med gaskraft så är det Danmark som dels har gasen men även den kolkraft som bör ersättas. Argumentet att Öresundsverket behövs för utökning av fjärrvärmen är ihåligt. Enligt ett pressmeddelande från Eon 060823 ska verket producera 1 TWh fjärrvärme på 3 TWh el. Det betyder att det som framförallt värms är inte Malmös bostäder utan vattnet i Öresund.
Allra mest anmärkningsvärt är att Fritiof i sin artikel påstår att "Eon getts löften om konkurrenskraftiga villkor när det gäller utsläppsrätter och skatter". Stämmer detta är det högst allvarligt. Varken regeringen eller Malmö stad har lagliga möjligheter att lova Eon några specifika villkor varken vad gäller skatter eller utsläppsrätter. Riktlinjerna för utdelning av utsläppsrätter som placerar kraft- och värmeindustrin sist har varit kända länge. Om Fritiof fått underhandsbesked om särbehandling blir detta möjligen ett hårt uppvaknande för det finns inga undantag för beslut som är tagna i riksdagen.
Lars Frithiof, VD för Eon, försöker i sin replik att modifiera denna sanning med falsk matematik.
Eldas mer fossil gas i Malmö ger det mer koldioxidutsläpp från Sverige. Detta går tvärtemot vad riksdagen beslutade 1988, 1993, 2002 och 2006. Fritiof hävdar att deras verk indirekt minskar koldioxidutsläppen i Europa genom att ersätta kolkraften. Det kan han knappast veta. Vilka verk ska Fritiof lägga ner i så fall? Trenden är att elanvändningen ligger stabilt medan produktionen ökar, vilket gör Sverige till nettoexportör av el. Att ”Eon tar ansvar för elförsörjningen” är trevligt men det behövs inte!
All svensk fossilgas importeras från Danmark. Ska någon ersätta kolkraft med gaskraft så är det Danmark som dels har gasen men även den kolkraft som bör ersättas. Argumentet att Öresundsverket behövs för utökning av fjärrvärmen är ihåligt. Enligt ett pressmeddelande från Eon 060823 ska verket producera 1 TWh fjärrvärme på 3 TWh el. Det betyder att det som framförallt värms är inte Malmös bostäder utan vattnet i Öresund.
Allra mest anmärkningsvärt är att Fritiof i sin artikel påstår att "Eon getts löften om konkurrenskraftiga villkor när det gäller utsläppsrätter och skatter". Stämmer detta är det högst allvarligt. Varken regeringen eller Malmö stad har lagliga möjligheter att lova Eon några specifika villkor varken vad gäller skatter eller utsläppsrätter. Riktlinjerna för utdelning av utsläppsrätter som placerar kraft- och värmeindustrin sist har varit kända länge. Om Fritiof fått underhandsbesked om särbehandling blir detta möjligen ett hårt uppvaknande för det finns inga undantag för beslut som är tagna i riksdagen.
Producenternas krav kan skada miljömedvetandet
När man som konsument köper en vara i butiken betalar man oftast ett fast pris. Men vad är det egentligen man betalar för när man köper en produkt? En del går till återförsäljaren, en annan del till transport av varan och en tredje till producenten. En kostnad, bland många andra, som priset ska täcka är för varans eller förpackningens återvinning. Vi konsumenter betalar alltså för detta redan i affären när vi betalar för produkten. I Sverige har vi nämligen producentansvar som bygger på principen att förorenaren betalar. Det vill säga att alla kostnader för insamling och återvinning av produkter ligger på dem som producerar. I och med att producenterna har skyldigheten för att ta hand om avfallet har de även fått ansvara för den fysiska hanteringen via s.k. återvinningsstationer. Detta för att de fritt ska kunna påverka sina kostnader.
Tanken bakom idén är god men fungerar tyvärr inte i praktiken då t.ex. producenternas förpackningar inte alltid hamnar i just den behållaren som producenterna ansvarar för. Den hamnar istället i den fastighetsnära avfallssortering som de flesta fastighetsägare nu tvingats bygga ut, alternativt i kommunens behållare tillsammans med hushållssoporna. Konsekvensen av detta blir att konsumenten betalar återvinningskostnaden flera gånger, alltså inte enbart till producenten utan även till fastighetsägare och kommunen. Nu har Svensk glasåtervinning begärt landets kommuner på sammanlagt 25 miljoner kr. Svensk glasåtervinning är bildat av landets producenter för att ta hand om de glasförpackningar som säljs inom landet. Anledningen till den krävda kompensationen av kommunerna är för de utländska tomglas de även i dagsläget får ta hand om via miljömedvetna konsumenter. Skulle producenterna få igenom sina krav på ersättning skulle det drabba Skåne särskilt hårt då producenterna anser att den privata införseln av alkohol via Öresundsbron är stor och därför kräver just skånska kommuner på en extra hög ersättning. Notera att producenterna nu endast kräver ersättning för utländska tomglas, vad gäller metallburkar är det en annan sak. Med dagens höga metallpriser är t.ex. aluminium något som producenterna inte tackar nej till eftersom dessa går att tjäna pengar på.
I detta sammanhang bör nämnas att kommunerna eller fastighetsägarna hittills inte krävt producenterna på ersättning när t.ex. producenternas förpackningar har hamnat i hushållssoporna. När så sker, betalar konsumenten en gång till för varans återvinning via sophanteringskostnaden och producenten får således mindre avfall att ta hand om. Detta innebär att återvinningskostnaden som betalats i affären nu övergår till vinst för producenten. Producenternas krav på ersättning från kommunerna kan leda till att kommunerna nu tvingas ställa ut alternativa behållare för t.ex. utländskt tomglas. Blir detta verklighet kan det komma att skada det svenska miljömedvetandet. Det är nästintill en förolämpning mot en befolkning som i allra högsta grad tar sortering och återvinning på allvar. Ska konsumenterna bli tvungna att sortera även efter var man har köpt flaskan blir det ett led för mycket.
Man måste ställa sig frågan om det egentligen inte vore enklast för allmänheten om kommunerna, som enligt lag ansvarar för hushållssoporna, ansvarade för all sorts insamling? Då skulle man veta att man kunde ta med sig allt skräp till en station och sortera på plats istället för att behöva åka på turné till olika återvinningsstationer för olika produkter. Producentansvaret skulle kunna finnas kvar och t.o.m. utökas och finansiera en ny sorts återvinning där man sorterar efter material och inte förpackning. Vad enkelt livet skulle vara om plast var plast och metall var metall även i återvinningssammanhang och det är detta vi måste sträva efter, att göra det enkelt att sortera och återvinna. Då behövdes heller inte de ”sopspioner” som producenterna nu ansett sig måste ha. För den goda viljan hos medborgarna finns där och får inte förstöras, varken av politiker eller av producenter.
Tanken bakom idén är god men fungerar tyvärr inte i praktiken då t.ex. producenternas förpackningar inte alltid hamnar i just den behållaren som producenterna ansvarar för. Den hamnar istället i den fastighetsnära avfallssortering som de flesta fastighetsägare nu tvingats bygga ut, alternativt i kommunens behållare tillsammans med hushållssoporna. Konsekvensen av detta blir att konsumenten betalar återvinningskostnaden flera gånger, alltså inte enbart till producenten utan även till fastighetsägare och kommunen. Nu har Svensk glasåtervinning begärt landets kommuner på sammanlagt 25 miljoner kr. Svensk glasåtervinning är bildat av landets producenter för att ta hand om de glasförpackningar som säljs inom landet. Anledningen till den krävda kompensationen av kommunerna är för de utländska tomglas de även i dagsläget får ta hand om via miljömedvetna konsumenter. Skulle producenterna få igenom sina krav på ersättning skulle det drabba Skåne särskilt hårt då producenterna anser att den privata införseln av alkohol via Öresundsbron är stor och därför kräver just skånska kommuner på en extra hög ersättning. Notera att producenterna nu endast kräver ersättning för utländska tomglas, vad gäller metallburkar är det en annan sak. Med dagens höga metallpriser är t.ex. aluminium något som producenterna inte tackar nej till eftersom dessa går att tjäna pengar på.
I detta sammanhang bör nämnas att kommunerna eller fastighetsägarna hittills inte krävt producenterna på ersättning när t.ex. producenternas förpackningar har hamnat i hushållssoporna. När så sker, betalar konsumenten en gång till för varans återvinning via sophanteringskostnaden och producenten får således mindre avfall att ta hand om. Detta innebär att återvinningskostnaden som betalats i affären nu övergår till vinst för producenten. Producenternas krav på ersättning från kommunerna kan leda till att kommunerna nu tvingas ställa ut alternativa behållare för t.ex. utländskt tomglas. Blir detta verklighet kan det komma att skada det svenska miljömedvetandet. Det är nästintill en förolämpning mot en befolkning som i allra högsta grad tar sortering och återvinning på allvar. Ska konsumenterna bli tvungna att sortera även efter var man har köpt flaskan blir det ett led för mycket.
Man måste ställa sig frågan om det egentligen inte vore enklast för allmänheten om kommunerna, som enligt lag ansvarar för hushållssoporna, ansvarade för all sorts insamling? Då skulle man veta att man kunde ta med sig allt skräp till en station och sortera på plats istället för att behöva åka på turné till olika återvinningsstationer för olika produkter. Producentansvaret skulle kunna finnas kvar och t.o.m. utökas och finansiera en ny sorts återvinning där man sorterar efter material och inte förpackning. Vad enkelt livet skulle vara om plast var plast och metall var metall även i återvinningssammanhang och det är detta vi måste sträva efter, att göra det enkelt att sortera och återvinna. Då behövdes heller inte de ”sopspioner” som producenterna nu ansett sig måste ha. För den goda viljan hos medborgarna finns där och får inte förstöras, varken av politiker eller av producenter.
Jul 4, 2007
Det är dags att ändra miljöpolitiken i Sverige
Såsom media har rapporterat om klimathotet den senaste tiden får man lätt uppfattningen att slutet är nära. Att jorden inom en snar framtid kommer att gå under på grund av oss människor. Detta är långt ifrån verkligheten. Att miljön debatteras och tas på allvar är dock högst nödvändigt. Men moderaterna tycker att det är hög tid att ändra kurs på denna debatt. Socialdemokraterna och miljöpartiet har under årens lopp fört en miljöpolitik som dels gått ut på att skrämmas och dels på att människor ska känna skam. Denna taktik fungerar möjligen för stunden men när nyheten har lagt sig försvinner även känslan av engagemang och vi återgår till våra vanliga rutiner. Rutiner som inte alltid sätter miljön främst. Men klimathotet är på riktigt och det är dags att ändra miljöpolitiken i Sverige. Moderaterna vill inte skrämmas eller få människor att känna sig skyldiga över att inte ha tagit ansvar. Vi vill föra en öppen och ärlig dialog. Därför har jag valt att publicera fakta som strider mot den bild som media och vänsterblocket förmedlar.
Enligt källor på Energimyndigheten finns det prognoser som visar att Sverige kommer att ha ett el-överskott inom fem år. Detta gör att vi kommer att kunna exportera el. De tre främsta skälen till detta är den kraftiga expansionen av elproduktion från elcertifikatsystemet, effekthöjningar i kärnkraften samtidigt som ökningen av elanvändningen förväntas vara relativt beskedlig. Detta är dock enligt Energimyndigheten ingen nyhet eftersom att vi redan idag varierar mellan att vara importörer/exportörer av el. Den totala elförbrukningen i Sverige uppgick under 2006 till knappt 146 TWh, vilket var något lägre än förbrukningen föregående år.
Skräckbilden som media, socialdemokraterna och miljöpartiet har målat upp stämmer alltså inte med verkligheten. Vi har energi så att vi klarar oss, till och med så pass mycket att vi kan sälja det till andra länder. Det är fakta. Däremot förbrukar Sverige en väldigt hög andel energi. År 2006 förbrukades sammanlagt ungefär 392 TWh i Norden, där Sverige stod för cirka fyrtio procent, Norge för trettio, Finland för tjugo och Danmark för tio procent. Alla nordiska länder utom Danmark har en hög genomsnittlig elförbrukning per invånare jämfört med övriga länder i världen. Detta beror på att Danmark inte har en lika stor andel energiintensiv industri som övriga nordiska länder. Med andra ord – vi går mot ett el-överskott men vi förbrukar samtidigt väldigt mycket el.
Moderaterna vill ändra miljödebattens inriktning. Det räcker inte längre att diskutera om klimathotet är verkligt eller inte. De flesta börjar inse att klimatförändringarna existerar. Det som nu står högst på listan är att vidta åtgärder. Vi kan faktiskt stoppa den negativa utvecklingen som har orsakat miljöproblemen. Vi har kunskapen och tekniken vi behöver. Gör vi det inom en överskådlig tid kan vi även klara det ekonomiskt. Som jag nämnde i början, slutet är inte nära. Vi måste ta varje tillfälle att förbättra morgondagens värld. Det gör vi genom att nu börja föra en rak och öppen dialog. Vi tror inte på tvång, vi tror på att människor som har kunskap även kan och vill agera på ett miljösmart sätt.
Staffan Appelros (m)
riksdagsledamot från Malmö
Enligt källor på Energimyndigheten finns det prognoser som visar att Sverige kommer att ha ett el-överskott inom fem år. Detta gör att vi kommer att kunna exportera el. De tre främsta skälen till detta är den kraftiga expansionen av elproduktion från elcertifikatsystemet, effekthöjningar i kärnkraften samtidigt som ökningen av elanvändningen förväntas vara relativt beskedlig. Detta är dock enligt Energimyndigheten ingen nyhet eftersom att vi redan idag varierar mellan att vara importörer/exportörer av el. Den totala elförbrukningen i Sverige uppgick under 2006 till knappt 146 TWh, vilket var något lägre än förbrukningen föregående år.
Skräckbilden som media, socialdemokraterna och miljöpartiet har målat upp stämmer alltså inte med verkligheten. Vi har energi så att vi klarar oss, till och med så pass mycket att vi kan sälja det till andra länder. Det är fakta. Däremot förbrukar Sverige en väldigt hög andel energi. År 2006 förbrukades sammanlagt ungefär 392 TWh i Norden, där Sverige stod för cirka fyrtio procent, Norge för trettio, Finland för tjugo och Danmark för tio procent. Alla nordiska länder utom Danmark har en hög genomsnittlig elförbrukning per invånare jämfört med övriga länder i världen. Detta beror på att Danmark inte har en lika stor andel energiintensiv industri som övriga nordiska länder. Med andra ord – vi går mot ett el-överskott men vi förbrukar samtidigt väldigt mycket el.
Moderaterna vill ändra miljödebattens inriktning. Det räcker inte längre att diskutera om klimathotet är verkligt eller inte. De flesta börjar inse att klimatförändringarna existerar. Det som nu står högst på listan är att vidta åtgärder. Vi kan faktiskt stoppa den negativa utvecklingen som har orsakat miljöproblemen. Vi har kunskapen och tekniken vi behöver. Gör vi det inom en överskådlig tid kan vi även klara det ekonomiskt. Som jag nämnde i början, slutet är inte nära. Vi måste ta varje tillfälle att förbättra morgondagens värld. Det gör vi genom att nu börja föra en rak och öppen dialog. Vi tror inte på tvång, vi tror på att människor som har kunskap även kan och vill agera på ett miljösmart sätt.
Staffan Appelros (m)
riksdagsledamot från Malmö
Jun 27, 2007
Alliansen visar ledarskap inom miljöfrågor
Moderaterna har fått ett viktigt uppdrag av det svenska folket och det är något vi tar på största allvar. Vi vill vara ett parti som lyssnar och som uppmärksammar de ämnen som debatteras i samhället.Den borgerliga regeringen har sedan maktskiftet fått mycket kritik för att de inte har uppmärksammat klimatfrågan tillräckligt. Politiska motståndare har hävdat att alliansen inte haft en utvecklad miljöpolitik och att regeringen har hänvisat miljöproblemet till andra. Dessa påhopp grundar sig bara i en sak, ren och skär avundsjuka. Alliansen har nämligen lyckats med något som varken socialdemokraterna eller miljöpartiet har åstadkommit tidigare och det är att få upp klimatfrågan på bordet: i svenska hem och företag. Där finns också en av de stora skillnaderna mellan det blåa och röda blocket, alliansen lyssnar och tar folkets åsikter på allvar.
Regeringen har i vårens proposition fokuserat på att förena utveckling av arbete och miljö i miljötekniksektorn. Möjligheterna inom denna bransch är särskilt intressanta, eftersom att en ny sektor leder till fler arbeten men även positiva miljöeffekter. För att stärka miljötekniksektorn genomför vi nu ett program för utveckling och ökad konkurrenskraft av svensk miljöteknik. Nya idéer bland utvecklingsföretag och svenska universitet måste få en chans att kommersialiseras inom rimlig tid. Att kombinera ett modernt leverne med miljövänlighet är inte en alldeles enkel uppgift. Därför måste vi satsa på forskning inom detta område. Ökad kunskap och fler miljövänliga lösningar för företag och individer kommer inte enbart att skona miljön utan på sikt kommer det som sagt var även att skapa en ny arbetsmarknad.
I tolv år har socialdemokraterna regerat landet och under lika lång tid har klimatfrågan fått stå tillbaka. Kärnkraftverk har stängts ner utan eftertanke och anslag till forskning som rör miljö har prioriterats bort. Vi moderater har länge sett bristerna i den gamla regeringens politik och i Vårpropositionen satsar vi stort på att reparera följderna. Vad gäller miljöfrågan kan man säga en sak, detta är något som berör alla. Vart man än är bosatt på jorden påverkas man av klimatförändringarna. Detta gör att man måste tänka stort och litet. I det stora tänkandet måste vi tänka utanför Sveriges och nordens gränser någonstans bort mot EU:s gränser. Helst skulle detta tänkande sträcka sig ännu längre men vi måste vi ha en realistisk utgångspunkt och ta det stegvis. Det första konkreta steget som alliansen nu har tagit är att vara ledande och drivande i miljöfrågorna på EU-toppmötet som nyligen var. Vi var bland de allra första att ta ställning till att utsläppen av växthusgaser måste minska med 30 procent till år 2020. Alliansens utspel bidrog därmed till att andra länder anslöt sig, länder som inledningsvis varit ovilliga till detta. I det mindre tänkandet vill vi göra det enklare för det svenska folket att leva miljövänligt. Det ska inte kosta något extra eller vara svårt att värna om miljön, tvärtom, det ska vara enkelt att göra bra saker för miljön.
Vi möter framtiden vända framåt och i vårpropositionen har vi ett realistiskt handlingsprogram för miljön, både på land och till havs. Allians för Sverige tänker se till att Sverige visar ledarskap inom dessa frågor, både på hemmaplan och internationellt och vi hoppas på ett gott framtida samarbete med andra partier, vi strävar trots allt efter samma mål.
Staffan Appelros (m)
riksdagsledamot
Regeringen har i vårens proposition fokuserat på att förena utveckling av arbete och miljö i miljötekniksektorn. Möjligheterna inom denna bransch är särskilt intressanta, eftersom att en ny sektor leder till fler arbeten men även positiva miljöeffekter. För att stärka miljötekniksektorn genomför vi nu ett program för utveckling och ökad konkurrenskraft av svensk miljöteknik. Nya idéer bland utvecklingsföretag och svenska universitet måste få en chans att kommersialiseras inom rimlig tid. Att kombinera ett modernt leverne med miljövänlighet är inte en alldeles enkel uppgift. Därför måste vi satsa på forskning inom detta område. Ökad kunskap och fler miljövänliga lösningar för företag och individer kommer inte enbart att skona miljön utan på sikt kommer det som sagt var även att skapa en ny arbetsmarknad.
I tolv år har socialdemokraterna regerat landet och under lika lång tid har klimatfrågan fått stå tillbaka. Kärnkraftverk har stängts ner utan eftertanke och anslag till forskning som rör miljö har prioriterats bort. Vi moderater har länge sett bristerna i den gamla regeringens politik och i Vårpropositionen satsar vi stort på att reparera följderna. Vad gäller miljöfrågan kan man säga en sak, detta är något som berör alla. Vart man än är bosatt på jorden påverkas man av klimatförändringarna. Detta gör att man måste tänka stort och litet. I det stora tänkandet måste vi tänka utanför Sveriges och nordens gränser någonstans bort mot EU:s gränser. Helst skulle detta tänkande sträcka sig ännu längre men vi måste vi ha en realistisk utgångspunkt och ta det stegvis. Det första konkreta steget som alliansen nu har tagit är att vara ledande och drivande i miljöfrågorna på EU-toppmötet som nyligen var. Vi var bland de allra första att ta ställning till att utsläppen av växthusgaser måste minska med 30 procent till år 2020. Alliansens utspel bidrog därmed till att andra länder anslöt sig, länder som inledningsvis varit ovilliga till detta. I det mindre tänkandet vill vi göra det enklare för det svenska folket att leva miljövänligt. Det ska inte kosta något extra eller vara svårt att värna om miljön, tvärtom, det ska vara enkelt att göra bra saker för miljön.
Vi möter framtiden vända framåt och i vårpropositionen har vi ett realistiskt handlingsprogram för miljön, både på land och till havs. Allians för Sverige tänker se till att Sverige visar ledarskap inom dessa frågor, både på hemmaplan och internationellt och vi hoppas på ett gott framtida samarbete med andra partier, vi strävar trots allt efter samma mål.
Staffan Appelros (m)
riksdagsledamot
Alla ska ha råd att leva miljövänligt
Det har inte alltid varit enkelt eller ekonomiskt möjligt att leva miljövänligt, tvärtom. Den moderna människans försök att leva på ett sätt som är skonsamt för miljön har länge präglats av alltifrån svåra regler vid återvinning till alltför höga kostnader på ekologisk mat. Begreppet miljövänlig associeras tyvärr alltför ofta fortfarande med ett obekvämligt och dyrt leverne. Detta är något som vi moderater vill ändra på en gång för alla. Det ska inte kosta något extra eller vara svårt att värna om miljön! Det ska vara enkelt att göra saker som är miljövänliga och framförallt ska alla ha råd med det.
Ett av de miljöproblem som är mest akuta är koldioxidutsläppen. Därför lade regeringen fram ett förslag i Vårpropositionen om att ge 10 000 kr i premie till alla som köper en ny miljöbil. Den största anledningen till detta är givetvis att ändra trafikens riktning mot en mer miljövänlig sådan. Det behövs, det vet vi alla. Men en annan viktig anledning till denna premie är att hjälpa och ge stöd till människor som vill köra miljövänligt men som av ekonomiska skäl inte haft möjlighet. Mänga människor i Sverige kör dagligen bil. Huruvida det rör sig om bekvämlighet eller nödvändighet spelar ingen roll. Alla måste vara fria till att ta egna beslut kring om de vill ta bilen eller åka kollektivt. Kan vi som politiker däremot underlätta för alla som vill köra miljövänligt är det viktigt att vi gör det. Och en del av att underlätta är att göra det billigare.
Många säger att den rådande klimatdebatten bara är en trend och att den, som de flesta andra trender, har en begränsad livstid. Vi moderater säger tvärtom, så länge folk märker att det är enkelt och lönsamt att göra bra saker för miljön kommer trenden att hålla i sig och vår målsättning som moderata riksdagsledamöter är att se till att intresset för denna trend aldrig slocknar.
Staffan Appelros (m)
riksdagledamot miljö- och jordbruksutskottet
Ett av de miljöproblem som är mest akuta är koldioxidutsläppen. Därför lade regeringen fram ett förslag i Vårpropositionen om att ge 10 000 kr i premie till alla som köper en ny miljöbil. Den största anledningen till detta är givetvis att ändra trafikens riktning mot en mer miljövänlig sådan. Det behövs, det vet vi alla. Men en annan viktig anledning till denna premie är att hjälpa och ge stöd till människor som vill köra miljövänligt men som av ekonomiska skäl inte haft möjlighet. Mänga människor i Sverige kör dagligen bil. Huruvida det rör sig om bekvämlighet eller nödvändighet spelar ingen roll. Alla måste vara fria till att ta egna beslut kring om de vill ta bilen eller åka kollektivt. Kan vi som politiker däremot underlätta för alla som vill köra miljövänligt är det viktigt att vi gör det. Och en del av att underlätta är att göra det billigare.
Många säger att den rådande klimatdebatten bara är en trend och att den, som de flesta andra trender, har en begränsad livstid. Vi moderater säger tvärtom, så länge folk märker att det är enkelt och lönsamt att göra bra saker för miljön kommer trenden att hålla i sig och vår målsättning som moderata riksdagsledamöter är att se till att intresset för denna trend aldrig slocknar.
Staffan Appelros (m)
riksdagledamot miljö- och jordbruksutskottet
Sötningsmedlet sukralos kan vara skadligt för miljön
Sötningsmedel har blivit väldigt populärt bland både producenter och konsumenter. Den sötande effekten gör att konsumenterna upplever att de kan äta söta produkter utan att behöva oroa sig över sockermängden. Det finns många produkter som innehåller socker som man inte reflekterat över tidigare. Detta uppdagas nu när fler och fler produkter märks med texten sockerfritt. Vilka sötningsmedel som döljer sig bakom ”sockerfritt” är olika och vi vet alla att de flesta sötningsmedel inte är av samma skrot och korn. I Expressens artikelserie ”Vad är det vi äter?” redovisas exempel med en kvinna som enligt journalisten dricker klor. Ja, det stämmer, ni läste rätt. Fast egentligen är det socker som har behandlats med klor och som blir produkten sukralos. Sukralos är ett sötningsmedel som är 500-600 gånger sötare än vanligt socker till skillnad från till exempel aspartam som ”bara” är 200 gånger sötare.
Debatten kring vilka effekter sötningsmedel kan ha fysiskt och psykiskt på människan har genom åren varit het. Även antalet vetenskapliga tester har varit många, problemet är bara att dessa tester endast har genomförts med syfte att undersöka vilka konsekvenser sötningsmedel kan ha på människan och inte miljön.
I och med sukralos, som faktiskt skiljer sig ifrån andra sötningsmedel, har man dock börjat uppmärksamma att konsekvenserna av att sukralos hamnar i naturen kan vara allvarliga. I en norsk studie som nyligen presenterades visade resultaten att sukralos har påvisats i vattendrag endast 1 år efter att det introducerades på marknaden. Flera producenter var på plats när studien presenterades och detta kom som en överraskning även för dem. Det som är väldigt oroväckande med detta är att sukralos är väldigt svårt att bryta ner. Livsmedelverket säger visserligen att det inte är någon fara eftersom att ämnet passerar kroppen utan att tas upp. Men någonstans måste det stanna upp och gör det de i vår natur vet vi inte vilka konsekvenserna kan bli. Enligt en kontakt på Livsmedelsverket har de tester som har gjorts på sukralos inte visat några negativa hälsoeffekter men han säger även att man inte kan testa allt och att det därför är svårt att veta vilka faktiska konsekvenser sötningsmedlet kan ha i längden, både på människor och på miljön. Detta påstående gör mig oroad, vet vi inte med säkerhet vilka konsekvenser sukralos kan ha är det inte bra att det hamnar ute i naturen. Skulle det visa sig att sukralos kan påverka organismer på ett ofördelaktigt sätt är det förmodligen flera års sanering som ligger framför oss.
Det görs nu utredningar i avloppsverken för att utreda om sukralos förekommer i vattnet. Påvisas sukralos i vattnet, blir diskussionen fokuserad på kring hur höga halterna är för att överväga att man vidtar åtgärder. Livsmedelsverket säger att det är svårt att helt förbjuda ett ämne, särskilt när den redan finns ute på marknaden. Men som konsumenter bör vi i alla fall vara medvetna om att sukralos kan hamna ute i vår natur. Vilka konsekvenserna blir är ännu inte kartlagda och jag väntar i alla fall med spänning på Livsmedelverkets resultat. För miljön och tillverkarna hoppas jag att resultatet i Norge inte upprepas i Sverige. Oavsett resultatet bör detta ses som ett misstag som inte bör upprepas. I en tid då miljöpolitiken ligger högt på dagordningen måste man börja testa ämnen som anses vara tvivelaktiga, inte bara på människor utan även på miljön.
Staffan Appelros (m)
riksdagsledamot miljö- och jordbruksutskottet
Debatten kring vilka effekter sötningsmedel kan ha fysiskt och psykiskt på människan har genom åren varit het. Även antalet vetenskapliga tester har varit många, problemet är bara att dessa tester endast har genomförts med syfte att undersöka vilka konsekvenser sötningsmedel kan ha på människan och inte miljön.
I och med sukralos, som faktiskt skiljer sig ifrån andra sötningsmedel, har man dock börjat uppmärksamma att konsekvenserna av att sukralos hamnar i naturen kan vara allvarliga. I en norsk studie som nyligen presenterades visade resultaten att sukralos har påvisats i vattendrag endast 1 år efter att det introducerades på marknaden. Flera producenter var på plats när studien presenterades och detta kom som en överraskning även för dem. Det som är väldigt oroväckande med detta är att sukralos är väldigt svårt att bryta ner. Livsmedelverket säger visserligen att det inte är någon fara eftersom att ämnet passerar kroppen utan att tas upp. Men någonstans måste det stanna upp och gör det de i vår natur vet vi inte vilka konsekvenserna kan bli. Enligt en kontakt på Livsmedelsverket har de tester som har gjorts på sukralos inte visat några negativa hälsoeffekter men han säger även att man inte kan testa allt och att det därför är svårt att veta vilka faktiska konsekvenser sötningsmedlet kan ha i längden, både på människor och på miljön. Detta påstående gör mig oroad, vet vi inte med säkerhet vilka konsekvenser sukralos kan ha är det inte bra att det hamnar ute i naturen. Skulle det visa sig att sukralos kan påverka organismer på ett ofördelaktigt sätt är det förmodligen flera års sanering som ligger framför oss.
Det görs nu utredningar i avloppsverken för att utreda om sukralos förekommer i vattnet. Påvisas sukralos i vattnet, blir diskussionen fokuserad på kring hur höga halterna är för att överväga att man vidtar åtgärder. Livsmedelsverket säger att det är svårt att helt förbjuda ett ämne, särskilt när den redan finns ute på marknaden. Men som konsumenter bör vi i alla fall vara medvetna om att sukralos kan hamna ute i vår natur. Vilka konsekvenserna blir är ännu inte kartlagda och jag väntar i alla fall med spänning på Livsmedelverkets resultat. För miljön och tillverkarna hoppas jag att resultatet i Norge inte upprepas i Sverige. Oavsett resultatet bör detta ses som ett misstag som inte bör upprepas. I en tid då miljöpolitiken ligger högt på dagordningen måste man börja testa ämnen som anses vara tvivelaktiga, inte bara på människor utan även på miljön.
Staffan Appelros (m)
riksdagsledamot miljö- och jordbruksutskottet
Skyddsvallar vid Bunkeflostrand
Efter många år som politiskt aktiv har jag nu sett hur frågan om skyddsvallar mot havet vid Bunkeflostrand har bollats över från byggkommunalrådet Anders Rubin (s) till det nya kommunalrådet Lari Pitkä-Kangas (mp). Tyvärr anser både Rubin och Pitkä-Kangas att skyddsvallar inte behövs vid Bunkeflostrand trots den senaste tidens rapporter om att vattennivån i Öresund konstant stiger för att inte nämna hur vattennivån dramatiskt har stigit vid oväder.
Länsstyrelsen och kustkommunerna i Skåne genomför just nu en gemensam beredskapsplan och utredning efter vinterns plötsliga vattenhöjningar vid kusten. Tyvärr säger kommunalrådet Pitkä-Kangas att kommunen, oavsett vad resultatet blir på denna utredning, inte kommer att bygga några skyddsvallar. Han anser att det i dagsläget inte finns anledning att bygga skyddsvallar i området. Däremot menar han att de berörda fastighetsägarna får bygga vallar om de så önskar. Några riktlinjer för dessa vallar finns dock inte utan den privata ägaren av marken får bygga enligt eget tycke, säger Pitkä-Kangas.
Jag anser att alla berörda kustkommuner i samråd med Länsstyrelsen bör arbeta efter samma riktlinjer och att kommunerna i högre grad bör ta ansvar för att bygga skyddsvallar som skyddar tomter och hus. Ander Rubin har tidigare uttryckt att det skulle ta 50-100 år innan vattennivån stiger 1 meter vid Öresund. Han säger även att den senaste tidens oväder inte helt säkert är ett resultat av växthuseffekten utan lika gärna kan vara en tillfällighet. Dessa påståenden visar att han inte tar dagens signaler, som tydligt påvisar ett ändrat klimat, på allvar.
Björn Lagerbäck (fp) varnar för att många villor vid Bunkeflostrand kan översvämmas vid en eventuell vattennivåhöjning. Han anser att en skyddsvall snarast ska byggas och att kommunen ska bekosta denna. Ur ett ekonomiskt perspektiv blir kostnaden för skyddsvallen lägre än om kommunen tvingas gå in och ersätta drabbade vid eventuell översvämning. För att inte tala om vilka påföljder översvämningarna kan orsaka de drabbade individerna.
Ett annat problem i detta är hur vi ska skydda den känsliga naturen vid Bunkeflostrand, för detta är vi politiker eniga om att den bör skyddas. Den nu föreslagna taggiga gränsdragningen är ologisk och byråkratisk vilket gör att byggandet av en vall i förlängningen kommer att försvåras oerhört. Som gränsdragningen ser ut idag får vissa husägare en naturskyddsgräns längs med sin husgavel vilket leder till att de bland annat får andra skötselföreskrifter för just den marken. Denna fråga måste till att börja med tas på allvar och för det andra får den inte bli ett slag mot privata ägare. Rätar vi ut gränsen och gör den mer logisk samt mindre ”taggig” kan vi med större sannolikhet bygga en skyddsvall som skyddar både miljö och individer.
Staffan Appelros (m)
Riksdagsledamot
Länsstyrelsen och kustkommunerna i Skåne genomför just nu en gemensam beredskapsplan och utredning efter vinterns plötsliga vattenhöjningar vid kusten. Tyvärr säger kommunalrådet Pitkä-Kangas att kommunen, oavsett vad resultatet blir på denna utredning, inte kommer att bygga några skyddsvallar. Han anser att det i dagsläget inte finns anledning att bygga skyddsvallar i området. Däremot menar han att de berörda fastighetsägarna får bygga vallar om de så önskar. Några riktlinjer för dessa vallar finns dock inte utan den privata ägaren av marken får bygga enligt eget tycke, säger Pitkä-Kangas.
Jag anser att alla berörda kustkommuner i samråd med Länsstyrelsen bör arbeta efter samma riktlinjer och att kommunerna i högre grad bör ta ansvar för att bygga skyddsvallar som skyddar tomter och hus. Ander Rubin har tidigare uttryckt att det skulle ta 50-100 år innan vattennivån stiger 1 meter vid Öresund. Han säger även att den senaste tidens oväder inte helt säkert är ett resultat av växthuseffekten utan lika gärna kan vara en tillfällighet. Dessa påståenden visar att han inte tar dagens signaler, som tydligt påvisar ett ändrat klimat, på allvar.
Björn Lagerbäck (fp) varnar för att många villor vid Bunkeflostrand kan översvämmas vid en eventuell vattennivåhöjning. Han anser att en skyddsvall snarast ska byggas och att kommunen ska bekosta denna. Ur ett ekonomiskt perspektiv blir kostnaden för skyddsvallen lägre än om kommunen tvingas gå in och ersätta drabbade vid eventuell översvämning. För att inte tala om vilka påföljder översvämningarna kan orsaka de drabbade individerna.
Ett annat problem i detta är hur vi ska skydda den känsliga naturen vid Bunkeflostrand, för detta är vi politiker eniga om att den bör skyddas. Den nu föreslagna taggiga gränsdragningen är ologisk och byråkratisk vilket gör att byggandet av en vall i förlängningen kommer att försvåras oerhört. Som gränsdragningen ser ut idag får vissa husägare en naturskyddsgräns längs med sin husgavel vilket leder till att de bland annat får andra skötselföreskrifter för just den marken. Denna fråga måste till att börja med tas på allvar och för det andra får den inte bli ett slag mot privata ägare. Rätar vi ut gränsen och gör den mer logisk samt mindre ”taggig” kan vi med större sannolikhet bygga en skyddsvall som skyddar både miljö och individer.
Staffan Appelros (m)
Riksdagsledamot
Sillabanans överlevnad
För en tid sedan kunde vi läsa om de styrandes planer för Sillabanan. Socialdemokraterna vill köpa banans mark från Heidelberg cement, som äger Sillabanan idag, och röja banan från spår för att anlägga en cykelbana. Tyvärr har majoriteten inte insett att sydvästra Malmö befinner sig i en expansiv fas och att kollektivtrafiken behöver stärkas, inte utraderas. Skulle socialdemokraterna se verkligheten skulle de förstå att deras planer för Sillabanan är ett hot mot den positiva utvecklingen i sydvästra Malmö.
Malmö är unikt i det avseendet att man redan har en anlagd spårbunden förbindelse från Centralen genom Limhamn ända ner till Kalkbrottet. Denna har under lång tid inte varit aktuell för persontrafik då den mestadels passerar genom relativt obefolkade områden. Detta faktum håller på att ändras radikalt.
På sin väg från Centralen passerar spåret Universitetsholmen i Västra Hamnen, parallellt med den i snar framtid till bostadsgata omvandlade Citadellsvägen, nära Kockums Fritid och de bostäder och kontor som nu planeras byggas i detta område. På väg söderut till Limhamn passerar spåret det välbesökta ”Ribban”. I Limhamn passerar spåret det planerade stora utbyggnadsområdet kv. Glasbruket nära Ön med sina ytterligare bostadsutbyggnader. Sedan går det genom västra Limhamn, nära Sibbarp upp till Annetorpsgården vid kalkbrottet där ytterligare bostadsutbyggnad kommer att ske. Med andra ord: Sydvästra Malmö växer och behöver en väl fungerande kollektivtrafik.
Argumentet från majoriteten för att spårvagnar inte skulle vara intressant på Sillabanan är att det inte finns ett underlag för kollektivtrafik under hela året. Detta är ett hån mot invånarna som faktiskt är bosatta i sydvästra Malmö. Så kan det bli med styrande som endast besöker sydvästra Malmö sommartid för att bada. För att Malmö inte ska stagnera måste socialdemokraterna våga satsa på nya lösningar. Alla invånare bör ha tillgång till vettig kollektivtrafik. Utred förutsättningarna för spårvagnstrafik istället för att riva banan!
Staffan Appelros (m)
Malmö är unikt i det avseendet att man redan har en anlagd spårbunden förbindelse från Centralen genom Limhamn ända ner till Kalkbrottet. Denna har under lång tid inte varit aktuell för persontrafik då den mestadels passerar genom relativt obefolkade områden. Detta faktum håller på att ändras radikalt.
På sin väg från Centralen passerar spåret Universitetsholmen i Västra Hamnen, parallellt med den i snar framtid till bostadsgata omvandlade Citadellsvägen, nära Kockums Fritid och de bostäder och kontor som nu planeras byggas i detta område. På väg söderut till Limhamn passerar spåret det välbesökta ”Ribban”. I Limhamn passerar spåret det planerade stora utbyggnadsområdet kv. Glasbruket nära Ön med sina ytterligare bostadsutbyggnader. Sedan går det genom västra Limhamn, nära Sibbarp upp till Annetorpsgården vid kalkbrottet där ytterligare bostadsutbyggnad kommer att ske. Med andra ord: Sydvästra Malmö växer och behöver en väl fungerande kollektivtrafik.
Argumentet från majoriteten för att spårvagnar inte skulle vara intressant på Sillabanan är att det inte finns ett underlag för kollektivtrafik under hela året. Detta är ett hån mot invånarna som faktiskt är bosatta i sydvästra Malmö. Så kan det bli med styrande som endast besöker sydvästra Malmö sommartid för att bada. För att Malmö inte ska stagnera måste socialdemokraterna våga satsa på nya lösningar. Alla invånare bör ha tillgång till vettig kollektivtrafik. Utred förutsättningarna för spårvagnstrafik istället för att riva banan!
Staffan Appelros (m)
Från svensk sida välkomnar vi frihandel
Regeringen har beslutat att införa en premie till alla som köper miljöbilar. 10 000 kr ska den nyblivna miljöbilsägaren få. Förhoppningsvis kan det i framtiden innebära att trafiken går mot en miljövänligare riktning än vad den gör idag. För många människor är bilen en nödvändighet, för andra är den en del av livets bekvämlighet. Oavsett vilket tycker vi moderater att människor själva ska få välja hur mycket de vill använda sina bilar. Det som däremot är viktigt är hur vi politiker arbetar med dessa frågor, vi måste på sikt påverka så att färre skadliga utsläpp från trafiken sker. Idag finns det ett allvarligt problem med detta, nämligen att milkostnaden för etanol är högre än bensin. Det gör att fler väljer det billiga alternativet och inte det miljövänliga alternativet på grund av kostnadsskäl. Moderaterna anser att det aldrig ska straffa sig att välja ett miljövänligt alternativ, tvärtom!
Svensk etanol tillverkas idag främst med spannmål som råvara. 4,45 kr per liter kostar den att framställa. Jämför vi detta med högkvalitativ etanol från till exempel Brasilien är den svenska dubbelt så dyr. Varför kan man då inte köpa etanol från Brasilien och sälja här i Sverige? Tyvärr klassas etanol till kategorin jordbruksprodukter vilket gör att den beläggs med jordbrukstull. Tullen gör då att den brasilianska etanolen hamnar på samma pris som den svenska. Bensintullen ligger idag på cirka 5 procent och tullen på kemikalier på cirka 6 procent. Med andra ord beläggs etanol med åtta gånger högre tull. Detta är ett stort problem och sänder ut helt fel signaler.
Från svensk sida välkomnar vi frihandel och regeringen arbetar aktivt med att riva de handelshinder som finns på alla jordbruksprodukter. Avskaffad tull och frihandel med etanol är en åtgärd som är viktig ur miljösynpunkt, inte bara för Sveriges miljöbilsbilister utan även för resten av EU och världen. Inte minst för utvecklingsländer som då får möjlighet att exportera sina produkter och på så sätt även chansen att bekämpa fattigdom. Vi hoppas att miljöbilsägarna, trots de för närvarande högre milkostnaderna på etanol, väljer bort bensinen i allt högre grad. Det ska bli billigare och enklare att vara miljövänlig och vi moderater kämpar för detta varje dag. För att alla som vill värna om miljön ska ha råd och möjlighet att göra det - det arbetar vi för.
Svensk etanol tillverkas idag främst med spannmål som råvara. 4,45 kr per liter kostar den att framställa. Jämför vi detta med högkvalitativ etanol från till exempel Brasilien är den svenska dubbelt så dyr. Varför kan man då inte köpa etanol från Brasilien och sälja här i Sverige? Tyvärr klassas etanol till kategorin jordbruksprodukter vilket gör att den beläggs med jordbrukstull. Tullen gör då att den brasilianska etanolen hamnar på samma pris som den svenska. Bensintullen ligger idag på cirka 5 procent och tullen på kemikalier på cirka 6 procent. Med andra ord beläggs etanol med åtta gånger högre tull. Detta är ett stort problem och sänder ut helt fel signaler.
Från svensk sida välkomnar vi frihandel och regeringen arbetar aktivt med att riva de handelshinder som finns på alla jordbruksprodukter. Avskaffad tull och frihandel med etanol är en åtgärd som är viktig ur miljösynpunkt, inte bara för Sveriges miljöbilsbilister utan även för resten av EU och världen. Inte minst för utvecklingsländer som då får möjlighet att exportera sina produkter och på så sätt även chansen att bekämpa fattigdom. Vi hoppas att miljöbilsägarna, trots de för närvarande högre milkostnaderna på etanol, väljer bort bensinen i allt högre grad. Det ska bli billigare och enklare att vara miljövänlig och vi moderater kämpar för detta varje dag. För att alla som vill värna om miljön ska ha råd och möjlighet att göra det - det arbetar vi för.
May 4, 2007
Kontakta mig!
Vill du kontakta mig? Du når mig enklast på nedanstående e-mailadress.
E-mail:
staffan.appelros@telia.com
Mobil:
0708-437301
E-mail:
staffan.appelros@telia.com
Mobil:
0708-437301
May 3, 2007
I Riksdagen
Miljöfrågorna ligger mig varmt om hjärtat och jag är därför glad åt att jag kunnat ägna mig åt dessa frågor i Miljö- och Jordbruksutskottet. Särskilda frågor jag där engagerade mig i är avfallsfrågor, livsmedel, GMO samt miljövänlig energiframställning. Jag är även intresserad av allmänna energifrågor, bostadsfrågor och lag & rätt.
Mer information om mitt politiska arbete fann du på riksdagens hemsida. Läs även här på sidan under etiketterna motioner och publicerat.
Nu verkar jag politiskt i Region Skåne.
Mer information om mitt politiska arbete fann du på riksdagens hemsida. Läs även här på sidan under etiketterna motioner och publicerat.
Nu verkar jag politiskt i Region Skåne.
May 2, 2007
Politik
Under några mandatperioder har jag varit så kallad "fritidspolitiker" med uppdrag i Malmö Kommun som ordförande i Invandrarnämnden, Rosengårds Stadsdelsnämnd och V.ordf. i Stadsbyggnadsnämnden. Jag har även haft styrelseuppdrag i bl.a. ML, MKB, Sturupsaxelns Exploateringbolag, Flygrådet samt Sysav. Fram t.o.m. 2006 var jag ledamot i Kommunfullmäktige i Malmö.
Mandatperioden 2002-2006 var jag gruppledare för moderaterna i Region Skånes Miljö- och Naturvårdsnämnd. Jag är fortfarande ledamot i Regionfullmäktige i Skåne.
Miljöfrågorna ligger mig varmt om hjärtat och jag är därför glad åt att jag kunnat ägna mig åt dessa frågor i Miljö- och Jordbruksutskottet. Särskilda frågor jag där engagerat mig i var avfallsfrågor, livsmedel, miljövänlig energiframställning samt GMO.
Jag välkomnar medborgarengagemang och gillar att diskutera sakpolitik. Jag anser att vi politiker alltid bör ha fokus på "medborgarnyttan" i vårt politiska arbete.
Jag vill arbeta politiskt med de frågor som berör medborgarna i deras vardag. Politik är för mig att vara nära medborgarna. Med en rik yrkeserfarenhet och livserfarenhet i bagaget tror jag det är lättare att förstå och tala om vad som är viktigt i livet.
Jag tror inte att man föds till politiker och vänder mig emot att göra politiken till sin inkomstkälla. Med stor erfarenhet av arbete i den privata sektorn ser man många problem i den offentliga verksamheten och i politiken som kunnat lösas om fler människor med lång erfarenhet från näringslivet hade varit engagerade i politiken.
Mandatperioden 2002-2006 var jag gruppledare för moderaterna i Region Skånes Miljö- och Naturvårdsnämnd. Jag är fortfarande ledamot i Regionfullmäktige i Skåne.
Miljöfrågorna ligger mig varmt om hjärtat och jag är därför glad åt att jag kunnat ägna mig åt dessa frågor i Miljö- och Jordbruksutskottet. Särskilda frågor jag där engagerat mig i var avfallsfrågor, livsmedel, miljövänlig energiframställning samt GMO.
Jag välkomnar medborgarengagemang och gillar att diskutera sakpolitik. Jag anser att vi politiker alltid bör ha fokus på "medborgarnyttan" i vårt politiska arbete.
Jag vill arbeta politiskt med de frågor som berör medborgarna i deras vardag. Politik är för mig att vara nära medborgarna. Med en rik yrkeserfarenhet och livserfarenhet i bagaget tror jag det är lättare att förstå och tala om vad som är viktigt i livet.
Jag tror inte att man föds till politiker och vänder mig emot att göra politiken till sin inkomstkälla. Med stor erfarenhet av arbete i den privata sektorn ser man många problem i den offentliga verksamheten och i politiken som kunnat lösas om fler människor med lång erfarenhet från näringslivet hade varit engagerade i politiken.
May 1, 2007
Välkommen!
Kul att du hittade hit!
På den här sidan skriver jag om hur mitt arbete som politiker ser ut. Du finner inlägg, debattartiklar, insändare, vilka frågor jag var ansvarig för i miljö- och jordbruksutskottet samt information om mig som person.
Som riksdagsledamot ansåg jag att det var viktigt att vara tillgänglig, på detta sätt fick jag även chansen att få insikt i vilka frågor som människor upplever som viktiga i vardagen.
Tveka inte att kontakta mig om du har frågor, vill framföra åsikter eller helt enkelt diskutera politik.
Varma hälsningar
Staffan Appelros
På den här sidan skriver jag om hur mitt arbete som politiker ser ut. Du finner inlägg, debattartiklar, insändare, vilka frågor jag var ansvarig för i miljö- och jordbruksutskottet samt information om mig som person.
Som riksdagsledamot ansåg jag att det var viktigt att vara tillgänglig, på detta sätt fick jag även chansen att få insikt i vilka frågor som människor upplever som viktiga i vardagen.
Tveka inte att kontakta mig om du har frågor, vill framföra åsikter eller helt enkelt diskutera politik.
Varma hälsningar
Staffan Appelros
Subscribe to:
Posts (Atom)
