Om elmarknad i Dagens Industri

Igår skrev jag och mina moderata kolleger i skatte- respektive näringsutskottet Lena Asplund och Björn Hamilton om vår syn på elmarknaden i Dagens Industri. Texten finns tyvärr inte på nätet men du kan läsa den nedan:

Det har aldrig tidigare funnits så många sätt att producera el som nu. Fossila energikällor som olja och kol dominerar fortfarande elproduktionen runt om i världen, med god konkurrens från kärnkraften och – för de länder som har förutsättningar för det – vattenkraften.

Men uppstickarna finns där. Och de behövs. Med ett ständigt ökande behov av energi för att tillgodose behoven hos en alltmer högteknologisk värld där den moderna civilisations bekvämligheter når allt fler behövs nya sätt att producera el, värme och drivmedel. Vindkraft och solkraft är exempel på att det finns sätt att utnyttja den förnybara energi som finns runt omkring oss utan att tära på jordens resurser och utan att riskera klimatet.

Men de nya teknikerna kräver också nya sätt att tänka kring mer jordnära frågor som prissättning och elmarknadsfrågor. Existerande prissättningsmodeller bygger på hur majoriteten av elenergin produceras idag. Man förutsätter stordrift med relativt låga fasta kostnader och relativt mycket högre rörliga kostnader för det bränsle som köps på en marknad där tillgången är begränsad.

För många av de nya teknikerna ser bilden helt annorlunda ut. Den fasta delen av det pris som elen kostar att producera är relativt sett mycket större medan själva bränslet i praktiken är gratis. Mängden solsken och vind må variera men de är båda exempel på resurser som aldrig sinar utan är just förnybara. Att jämföra exempelvis kolkraft och solkraft är som att jämföra äpplen och päron. Båda har förmågan att lysa upp våra hem men vägen dit ser väldigt annorlunda ut.

Trots dessa stora skillnader – och trots att kraven ökar på ett större inslag av förnybar energi – håller vi oss kvar vid gamla normer för hur elen ska produceras och vad den ska kosta. Den som är delägare i ett vindkraftskooperativ har sedan ett beslut från Skatteverket 2008 fått se priset stiga då mellanskillnaden mellan det egentliga priset för vindkraftselen och det som benämns ”marknadspriset” blivit föremål för uttagsbeskattning.

Det finns många goda anledningar till varför det inte är bra med särlagstiftning för att undanta vindkraften eller annan grön elframställning från gällande regler – oavsett vad övergripande miljömål säger – men den fråga som ändå kvarstår är på vilket sätt själva bedömningen sker. Vem bestämmer vad elen ska kosta? Ska den nordiska elbörsens spotpris, som i sin tur hänger samman med priset på kolkraft få vara normgivande för marknadspriset oavsett hur många olika marknader och produktionssätt för el som växer fram? Och vad händer när elpriserna skenar som vi sett under de senaste par veckorna?

Vi menar att det måste finnas en flexibilitet inför framväxten av en modernare och grönare elmarknad där nya sätt att producera el inte ses som avarter och undantag utan tillåts existera på sina egna premisser. I Sverige finns en stor öppenhet inför ny miljövänlig teknik och det krävs inga mirakel för att vi ska nå de miljömål vi satt upp. Men för att lyckas måste vi skapa förutsättningar för nya marknader att växa fram och inte sätta stopp för produktionsformer som inte passar in i gamla sätt att tänka.

Intressant.se